min tidsuppfattning har blivit helt rubbad. det kunde likagärna vara fredag idag men nä, det är onsdag. är på sjukhuset hos mommo hela dagarna, sen vet jag inte vad jag gör egentligen. fördriver tiden. vill vara på sjukhuset helatiden, jag saknar mommo så fort jag åker därifrån. hon mår väl ungefär samma som hon gjorde för ett par dagar sedan, men imorgon ska de göra biopsin och sen är det bara att vänta på svaren och att behandlingen ska börja.
det enda positiva med allt det här är väl egentligen att man inser hur mycket familjen betyder för en. familjen har alltid betytt mycket för mig, men jag njuter av min morbrors sällskap på sjukhuset, och att få träffa mamma varje dag. jag träffar inte min morbror speciellt ofta annars, och det är mysigt att få göra det nu. det känns bra att vi alla är såpass tighta och väljer att vara med mommo så mycket vi kan just nu. även om hon mest blundar och sover mycket pga lågt blodvärde och all smärtstillande.

humöret går väldigt mycket upp och ner. ibland är det helt okej, ibland åt helvete. det enda jag vill är att mommo ska få komma hem och börja leva igen. den här veckan har gått väldigt långsamt, men samtidigt väldigt fort.



min blogg kommer antagligen inte vara mycket att läsa en tid framöver, då jag knappt gör något. imorgon kommer min pojkvän iallafall, och det ska bli skönt att få ligga bredvid honom på nätterna. på lördag ska vi och ett gäng andra muppar se på Avatar i 3D på bergakungen i götet. ska bli skoj faktiskt.

yesss. är ni förvånade? inte jag.

i lördags kände jag mig krasslig, hostade, nös och allt som hör till. men jag och Jenny drog ändå ut på krogen och hade riktigt skoj. på söndag morgon lät jag riktigt illa och hade svårt att andas. lät verkligen som en häxa på crack och alla andra roliga knarksorter. tänkte att "äh, det är la bara en vanlig förkylning som förvärrat min bronkit lite."
älskling kom hit och vi myste till det, kollade på film och sådär. alltid lika mysigt att ha honom här.

imorse när jag vaknade lät jag ännu värre. det gick knappt att höra vad jag sa. ringde vårdcentralen som inte ville ta emot mig utan hänvisade mig till akutmottagningen på sjukhuset pga möjlig svininfluensa. fick en tid en timma senare (!), med hjälp av sjukvårdsrådgivningen. en läkare lyssnade på mina lungor och luftrör, och konstaterade att jag förmodligen har astma. inte bronkit, astma.. fick Bricanyl och order om att jag ska ta den samt min Pulmicort 4 gånger om dagen i två veckor och sen trappa ner. ska även påbörja en utredning om vilken slags astma jag har.
fick massa flytande kortison för att dra tillbaks astman, och så fick jag inandas en äcklig rök en stund som fick mig sjukt darrig och illamående.

underbart, eller hur?! jag kan inte få fler kroniska besvär nu.. (peppar, peppar!)

välkomna era små glupska satar.

ska jag vara helt ärlig så vet jag inte varför jag börjar om. det känns för tråkigt att säga som alla andra säger ".. det är dags att börja om!" - för det är det inte.

jag vet inte heller vad bloggen kommer handla om direkt. om mig, antar jag. om vad jag hittar på (lol, lär ju bli intressant..), om mitt liv, min pojkvän.. ja, helt enkelt om mitt vardagsliv.

jag är även en prylgalning. jag kan inte få nog av.. ja.. saker. allt från nya telefoner, nya hårdprodukter, nya ostar, serier, spel. hade jag varit rik så hade jag köpt en ny dator varje månad, ny mobiltelefon varannan månad och säkerligen en ny lägenhet varje år. det är nog zigenarblodet i mig som gör att jag är en sån rastlös själ. tack mamma!