min tidsuppfattning har blivit helt rubbad. det kunde likagärna vara fredag idag men nä, det är onsdag. är på sjukhuset hos mommo hela dagarna, sen vet jag inte vad jag gör egentligen. fördriver tiden. vill vara på sjukhuset helatiden, jag saknar mommo så fort jag åker därifrån. hon mår väl ungefär samma som hon gjorde för ett par dagar sedan, men imorgon ska de göra biopsin och sen är det bara att vänta på svaren och att behandlingen ska börja.
det enda positiva med allt det här är väl egentligen att man inser hur mycket familjen betyder för en. familjen har alltid betytt mycket för mig, men jag njuter av min morbrors sällskap på sjukhuset, och att få träffa mamma varje dag. jag träffar inte min morbror speciellt ofta annars, och det är mysigt att få göra det nu. det känns bra att vi alla är såpass tighta och väljer att vara med mommo så mycket vi kan just nu. även om hon mest blundar och sover mycket pga lågt blodvärde och all smärtstillande.

humöret går väldigt mycket upp och ner. ibland är det helt okej, ibland åt helvete. det enda jag vill är att mommo ska få komma hem och börja leva igen. den här veckan har gått väldigt långsamt, men samtidigt väldigt fort.



min blogg kommer antagligen inte vara mycket att läsa en tid framöver, då jag knappt gör något. imorgon kommer min pojkvän iallafall, och det ska bli skönt att få ligga bredvid honom på nätterna. på lördag ska vi och ett gäng andra muppar se på Avatar i 3D på bergakungen i götet. ska bli skoj faktiskt.